Varför inte?

Läget har eskalerat. Den amerikanska administrationen har ihärdigt hävdat och fortsätter att hävda att den iranska regimen utvecklar kärnvapen. Samtidigt har inga bevis framförts (se här och här). Situationen påminner i mångt och mycket om det politiskt-diplomatiska förspelet till USA's invasion av Irak. Saddam Hussein sades ha massförstörelsevapen och Irak skulle angripa sina grannländer eller landets minoriteter. Halabja är ett väldokumentrad tragedi och Iran-Irak-kriget krävde över en miljon människoliv. Det som mindre väldokumenterat dock känt är det amerikanska stödet till Hussein under 80-talet.

Medan trycket frånUSA ökar har den iranska regimen i dagsläget satt sitt hopp på ett antal faktorer. Dels Kina och Rysslands politiska spel inom FN's säkerhetsråd. Båda länderna har än så länge ställt sig negativa till militära anfall mot Iran. Dels har USA en synnerligen obekväm situation i Irak. Att Tehran har möjlighet att utnyttja läget i Irak är troligt. De allierade Shia-partierna är till Irans fördel. Det samma gäller den moståndsrörelse som har formerat sig under de gångna tre åren.

Oavsett vilka säkerhetspolitiska analyser som presenteras, står det klart att Iran som undertecknat ickespridningsavtalet har rätt att utveckla kärnkraft. Vill tipsa om ett uttlande från Ung Vänster den 19 februari

Det är också anmärkningsvärt att länder som Israel, Pakistan och Indien – länder som har starka band till USA – som till skillnad från Iran inte skrivit under ickespridningsavtalet, inte kritiseras av vare sig USA eller FN: s atomenergiorgan IAEA (International Atomic Energy Agency).

I slutändan måste det vara varje stats rätt att utveckla kärnkraft inom ramarna för ickespridningsavtalet. Docent Gunnar Jervas skriver i dagens Brännpunkt

Motståndare till det civila iranska kärnkraftsprogrammet brukar argumentera ungefär så här. Iran har enorma olje- och gastillgångar och behöver därför ingen kärnkraft. Att Teheran ändå insisterar på att skaffa sig sådan kraft visar att man tänker utveckla kärnvapen. Den typen av vapen skulle få så allvarliga konsekvenser att det fredliga kärnkraftsprogrammet snarast måste stoppas, snart sagt till varje pris, heter det.Men är det hela sanningen?

Det är en bra poäng. De iranska oljekällorna är inte oändliga. En dag kommer de att ta slut. Att utveckla civilkärnkraft för att upprätthålla landets infrastruktur, industri och offentliga sektor är helt rätt väg att gå. Istället för att bränna olja för att producera elektricitet borde Iran sälja sin olja för att få största möjliga avkastning. I ett reellt demokratiskt Iran, vilket måste vara ett mål, skulle sådana invensteringar och inkomster komma det iranska folket till del. Slutligen, ger Jervas en bra analys av vad ett amerikanskt angrepp skulle innebära

USA:s ställning i den muslimska världen skulle ytterligare förvärras, Palestinafrågan blir ännu svårare att lösa, de amerikanska relationerna till Europa, Ryssland, Kina och Indien skulle försämras, världens energiförsörjning hotas och världskonjunkturen falla som en sten. De som försöker skapa en kris för att driva igenom sanktioner mot Iran bör beakta att sådana ökar regimens möjligheter att överleva.

/Tepe