Varför inte?

Läget har eskalerat. Den amerikanska administrationen har ihärdigt hävdat och fortsätter att hävda att den iranska regimen utvecklar kärnvapen. Samtidigt har inga bevis framförts (se här och här). Situationen påminner i mångt och mycket om det politiskt-diplomatiska förspelet till USA's invasion av Irak. Saddam Hussein sades ha massförstörelsevapen och Irak skulle angripa sina grannländer eller landets minoriteter. Halabja är ett väldokumentrad tragedi och Iran-Irak-kriget krävde över en miljon människoliv. Det som mindre väldokumenterat dock känt är det amerikanska stödet till Hussein under 80-talet.

Medan trycket frånUSA ökar har den iranska regimen i dagsläget satt sitt hopp på ett antal faktorer. Dels Kina och Rysslands politiska spel inom FN's säkerhetsråd. Båda länderna har än så länge ställt sig negativa till militära anfall mot Iran. Dels har USA en synnerligen obekväm situation i Irak. Att Tehran har möjlighet att utnyttja läget i Irak är troligt. De allierade Shia-partierna är till Irans fördel. Det samma gäller den moståndsrörelse som har formerat sig under de gångna tre åren.

Oavsett vilka säkerhetspolitiska analyser som presenteras, står det klart att Iran som undertecknat ickespridningsavtalet har rätt att utveckla kärnkraft. Vill tipsa om ett uttlande från Ung Vänster den 19 februari

Det är också anmärkningsvärt att länder som Israel, Pakistan och Indien – länder som har starka band till USA – som till skillnad från Iran inte skrivit under ickespridningsavtalet, inte kritiseras av vare sig USA eller FN: s atomenergiorgan IAEA (International Atomic Energy Agency).

I slutändan måste det vara varje stats rätt att utveckla kärnkraft inom ramarna för ickespridningsavtalet. Docent Gunnar Jervas skriver i dagens Brännpunkt

Motståndare till det civila iranska kärnkraftsprogrammet brukar argumentera ungefär så här. Iran har enorma olje- och gastillgångar och behöver därför ingen kärnkraft. Att Teheran ändå insisterar på att skaffa sig sådan kraft visar att man tänker utveckla kärnvapen. Den typen av vapen skulle få så allvarliga konsekvenser att det fredliga kärnkraftsprogrammet snarast måste stoppas, snart sagt till varje pris, heter det.Men är det hela sanningen?

Det är en bra poäng. De iranska oljekällorna är inte oändliga. En dag kommer de att ta slut. Att utveckla civilkärnkraft för att upprätthålla landets infrastruktur, industri och offentliga sektor är helt rätt väg att gå. Istället för att bränna olja för att producera elektricitet borde Iran sälja sin olja för att få största möjliga avkastning. I ett reellt demokratiskt Iran, vilket måste vara ett mål, skulle sådana invensteringar och inkomster komma det iranska folket till del. Slutligen, ger Jervas en bra analys av vad ett amerikanskt angrepp skulle innebära

USA:s ställning i den muslimska världen skulle ytterligare förvärras, Palestinafrågan blir ännu svårare att lösa, de amerikanska relationerna till Europa, Ryssland, Kina och Indien skulle försämras, världens energiförsörjning hotas och världskonjunkturen falla som en sten. De som försöker skapa en kris för att driva igenom sanktioner mot Iran bör beakta att sådana ökar regimens möjligheter att överleva.

/Tepe

Kärnvapenkrig att vinna?

För att spinna vidare på kärvapenfrågan. ETC skriver den 13 april om USAs ambitioner att bli den absolut dominanta kärvapenlandet med förmåga att slå ut både Rysslands och Kinas möjligheter att svara på anfall. USA skuylle således kunna "vinna" ett kärnvapenkrig.

Det intressanta är att det sker en kärnvapenupprustning i världen, där USA ensamt står för merparten av produktionen. Inte nog med det, man hjälper även länder så som Indien att skaffa sig tekniken samtidigt som man hotar med krig för att förhindra andra länder (läs Iran) att införskaffa domedagsvapnet.

Detta hyckleri är dock inte värst. ETC pekar på det verkligt sorgliga:

"Ännu värre är Bush-administrationens tro på att ett kärnvapenkrig går att vinna. Idag är det allmänt känt att ett kärnvapenkrig – även ett begränsat sådant – efter en tid skulle ödelägga hela mänskligheten, genom effekterna av det radioaktiva nedfallet. "

/Saye

Mission avhumansiering?

DN har idag publicerat en artikel om Irans president Ahmadinejads vredesutbrott mot ett SMS som drevs med hans personliga hygien. Iran kammas nu igenom i jakt på SMS och mail som skymfar presidentens person. Som t.ex:

"Ett av de sms-skämt som funnit många mottagare i Iran handlar om en man som avlidit och hamnat i helvetet, där han får syn på den så moraliskt stränge presidenten på dansgolvet med amerikanska film- och popstjärnan Jennifer Lopez. Mannen undrar: "Är detta Ahmadinejads straff?” Och får till svar: ”Nej, det är Jennifer Lopezs straff."

Källor är Guardian och nättidningen Rooz Online (Reformistjournalister ligger bakom enligt hemsideuppgift, en frekvent skribent är den holländska gröna parlamentsledamoten Farah Karimi).

Esbati kommenterar artikeln och befarar ett startskottför avhumaniseringsprocessen av iranierna, som viktig taktik inför kommande krig. Även om skämt om politiska ledare är vanliga i Iran så kan man ifrågasätta dess journalistiska värde i Sverige.

Good point. Frågan är om följande artikel i aftonbladet om fotbollstjärnan Mehdi Mahdavikias dubbeliv också är ett led i avhumaniseringen. Problemet är så allvarligt att Bundesliga "skakas" av händelsen.

"Iransk VM-anfallare hade två fruar - de visste ingenting
VM-spelaren hade två fruar - boende bara någon kilometer från varandra. Men ingen anade stjärnans dubbelspel. Nu väntar den andra frun hans barn och Bundesliga skakas av skandalen."

Notera anfallstjärnans underbara tillflyktsursäkt: "det är en komplott". Kanske är det avhumaniseringsprocessen han syftar på?

/Saye

"What are they smoking?"

Seymour Hersh artikel i The New Yorker berättar för oss om hur nära ett krig vi är. Irrationella ekvationer driver Iran allt högre upp på den aggressiva imperalistiska agendan.

Bombanfall mot Iran kan leda till att folket reser sig upp mot regimen, säger en före detta militiärbyråkrat som forfarande har ett finger med i det känsliga spelet rapport Hersh. Myten om att majoriteten av folket i Iran är så "frihetsälskande" att de kommer vända vapnen mot sitt eget folk vid ett krig är skrattretande. Detta är inte minst Iran-Irakkriget ett ypperligt bevis på.

En annan rådgivare i Bush administrationen talar klarspråk:

"This White House believes that the only way to solve the problem is to change the power structure in Iran, and that means war".

Mycket läsvärd artikel.

/Saye

Kärnvapen orsak till krig

Vrålet mot Irans förmåga att producera kärnvapen ökar riskerna för kärnvapenkrig.

I en debattartikel i Göteborgs Posten idag skriver Gunnar Westberg, president för 'IPPNW' - 'Internationella Läkarföreningen för förebyggande av kärnvapenkrig' att USA mycket möjligt kan använda sig av kärnvapen i "konflikten" mot Iran. Till grund för påståendet ligger bland annat "Global Strike", en sammanfattande benämning på den nuvarande strategin med CONPLAN 8022 som centralt dokument, gällande sedan sommaren 2004.

Planen är att kärnvapen inte längre enbart fungerar som medel för avskräckning utan vapen som skall användas - särskilt för att slå ut anläggningar som innehåller "massförstörelsevapen". Ytterligare en detalj med planen är att det inte endast kan användas i samband med krig, utan även "konflikter".Käftandet mellan amerikanska och iranska diplomater blir allt högre i förgrunden, medan det i bakgrunden sker en massiv mobilisering av krafter som oundvikligt kommer att leda till ett nytt krig i mellanöstern (på nyspråk "konflikt"). Detta vittnar inte minst rafigh Seymours Hersh senaste artikel om (se ovan).

Westberg befarar att Irans kärnkraftsaffärer startat en kedjereaktion i USA, ruskigt lik Irak-upptrappningen efter 9/11.

"Om USA skall anfalla Iran måste man få den amerikanska befolkningen att tro att Iran är ett allvarligt hot. USA:s befolkning hade kanske inte accepterat att gå i krig mot Irak om inte Condoleeza Rice kunnat frammana hotet av ett "svampmoln över Manhattan" vid sina framträdanden. Kärnvapen har blivit en orsak till krig."

/Saye